RÄDSLA

så många tankar jag inte kan sätta ord på, hur ska det gå för de två? jag vankar av och ann, tittar på klockan så fort jag kan. rädslan fladdrar genom min kropp, från tårna hela vägen till min knopp. vill höra din röst, för mig hade det varit en tröst. jag älskar dig mamma och har varit med dig hela dagen din smärta är min smärta och nu hoppas jag bara att tele ringer snart, och jag får höra rösten som säger att allt gått bra.