snorig

usch och pi vad förkyld man har blivit.
gått hem två kvällar från jobbet me feber och idag fick jag känna mig besegrad
hoppas minsann att den försvinner lika fort som den kom

lääängtar

en månad och 3 dagar till tills jag sitter på tåget
en lång resa men jag får väl hitta en bok å ha med mig
det ska bli så grymt roligt komma upp till irena
få se la stockholmia
har ju inte så många minnen sen sist jag va där
då va man ju så liten
denna gången ska jag görs så mkt som möjligt på den veckan
och jag bara måste gå på lejonbacken
alla säger att den e så jävlig...har ju inte en susning om va folk pratar om...
sen blir det till att testa ute livet en kväll.
och gamla stan nån dag.
osså sist men inte minst...julskyltningen på NK.
ska tydligen va nåt utöver det vanliga...
ja jag ser verkligen fram emot detta nu.

mormor

00.55 fick du äntligen somna in.
du fick som du ville.
detta har du velat ett bra tag nu.
självklart kommer jag sakna dig
och gör redan.
men nu är du en ängel som sitter i himlen
och vakar över oss alla.
du har varit en tillgång till oss alla
nu är du en tillgång för de som redan vandrat vägen
den där vägen som vi alla en dag ska vandra.
älskar dig mormor

julklapp?

ååå vad jag vill ha!!!

jippi!!!

fick i dag mitt nya schema på jobbet
fram till jul kommer jag jobba ca 75%
inte illa för att va timanställd och dessutom den nyaste vikarien på stället :)
lite duktig har jag nog varit:)

ensamt

sitter här själv och funderar
vet inte vad jag ska göra
e inte van vid att va själv
var gång så flyr jag
men denna gången har jag lovat mig själv
jag måste klara av att sitta nån kväll i min ensamhet
fast det e förbannat tråkigt
känns som man bor i en stad me 1000 människor
men man känner ingen längre
har väl mig själv att klandra för det
jag e ju aldrig hemma
klart mina vänner tröttnar
det hade nog jag me gjort
men samtidigt så klarar jag inte av höra en massa negativa saker
och en massa tragg
alltid samma sak
nej jag orkar faktiskt inte va social
fast jag så gärna vill det
allt tar så hårt på en just nu
vet inte vad det e
men känner bara att jag inte riktigt e mig själv
hittar inte mig själv bland alla tankar

besök

haft mamma och töserna på besök idag
lite livat och glatt blev det :)
lagat go midda ihop,
spelat lite kort
och sist men inte minst så har vi haft rättstavnigs tävling :)
det e tusan illa att man inte klarar av svenskan som de lär sig i 6an
hade hela 3 fel av 25 möjliga......
jaja man kan inte va bäst på allt hahahahahaha
finns så mkt annat jag e bra på så de stav felen kan jag leva me.

kram på er alla
hörs en annan dag för nu blir det minsann soff mys en sväng

inköp

var iväg idag och hittade nya julgardiner.
hela 3 st blidde det :)
så nu får gärna julen komma
så jag kan hänga upp de :)
jag hoppas verkligen denna julen blir bättre än förra.
vist jag valde jobba hela julhelgen i fjor
men det fans ju en anledning.
jag hoppas verkligen inte jag ska behöva känna så i år
i år vill jag kunna få den riktiga julkänslan
den där mysiga, varma och bara underbara känslan
tänker på mamma som ska sitta själv på kvällen
när jag tänker på det så blir jag så lessen
funderar på om man ska ta och köra hem till henne under julen
mammas jul är bäst. =)

det e så sant så

nu e det snart ett år sen jag flyttade till min alldeles egna lgh där du aldrig satt din fot och aldrig kommer göra.
snart ett år sen jag började må lite bättre
snart ett år sen alla dessa tankar fanns i mitt huvud.
men då visste jag inte att det fanns en låt
som beskrev så exakt hur jag kände, tänkte och mådde.

men det e historia nu och idag kan jag äntligen blicka framåt.
börja tro på en framtid igen
börja släppa paniken
men att våga lite på någon fullt ut..det kommer ta tid.
hur det än är så har du gjort ett stort fult ärr i min själ
och idag önskar jag faktiskt att jag aldrig hade träffat dig.


DOCKHEMMET med Björn Afzelius
Var det så här det skulle sluta,
var det så här det skulle gå?
Tänk att två människor som älskat
kan bryta ner varandra så.

Tänk att dom händer som har smekt mej
kan riva upp så djupa sår.
Tänk att dom läppar som har kysst mej
kan attrackera mej så hårt.

Hur kan jag själv bli så förbittrad,
hur kan man säga allt jag sagt?
Hur kan jag själv bli så förhärdad,
hur kan man bli så jävla kall?

Vad är det för en gräslig avgrund
som plötsligt öppnats i min själ?
Hur kan man tänka såna tankar
om nån man en gång ville väl?

Jag orkar inte gå igenom
med vännerna vad som var fel.
Jag orkar en gång inte se dom,
det är fullt tillräckligt som det är!

Tids nog så kommer dom att säga
att livet måste ha sin gång.
Att nya möjligheter väntar,
att det är fel att se sej om.

För min del får livet återvända
på vilket jävla vis som helst!
Men just nu måste jag bekänna:
Det är mycket ensamt här ikväll.

överraskning

köpte blommor till hjärtat idag..
uppskattat. :)
tja va ska man säga...
de står och pryder bordet så fint nu.

//krambjörnen