det e så sant så

nu e det snart ett år sen jag flyttade till min alldeles egna lgh där du aldrig satt din fot och aldrig kommer göra.
snart ett år sen jag började må lite bättre
snart ett år sen alla dessa tankar fanns i mitt huvud.
men då visste jag inte att det fanns en låt
som beskrev så exakt hur jag kände, tänkte och mådde.

men det e historia nu och idag kan jag äntligen blicka framåt.
börja tro på en framtid igen
börja släppa paniken
men att våga lite på någon fullt ut..det kommer ta tid.
hur det än är så har du gjort ett stort fult ärr i min själ
och idag önskar jag faktiskt att jag aldrig hade träffat dig.


DOCKHEMMET med Björn Afzelius
Var det så här det skulle sluta,
var det så här det skulle gå?
Tänk att två människor som älskat
kan bryta ner varandra så.

Tänk att dom händer som har smekt mej
kan riva upp så djupa sår.
Tänk att dom läppar som har kysst mej
kan attrackera mej så hårt.

Hur kan jag själv bli så förbittrad,
hur kan man säga allt jag sagt?
Hur kan jag själv bli så förhärdad,
hur kan man bli så jävla kall?

Vad är det för en gräslig avgrund
som plötsligt öppnats i min själ?
Hur kan man tänka såna tankar
om nån man en gång ville väl?

Jag orkar inte gå igenom
med vännerna vad som var fel.
Jag orkar en gång inte se dom,
det är fullt tillräckligt som det är!

Tids nog så kommer dom att säga
att livet måste ha sin gång.
Att nya möjligheter väntar,
att det är fel att se sej om.

För min del får livet återvända
på vilket jävla vis som helst!
Men just nu måste jag bekänna:
Det är mycket ensamt här ikväll.