sen förra inlägget hade jag ett långt och givande samtal me personen.
kom fram till en gemensam kompromiss...
och än så länge håller den.
men går hela tiden och oroar mig för att det inte ska hålla.
back up plan finns...
jo men finns orken.
kämpar som ett djur för att hålla uppe humöret.
varje dag e en kamp
i magen
i huvet
i hjärtat
jag gör detta för att jag älskar han så
och jag hoppas verkligen att hans kärlek till mig övervinner detta.
tiden får visa det.
det sägs att med hopp kan man besegra berg
och med kärlek flytta de...
hoppas det stämmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar