rädsla för mig själv

det fanns en tid när jag trodde på livet
jag trodde att jag skulle få börja leva igen
men det har visat sig att livet ska trotsa mig
det är INTE meningen att jag ska få bli lycklig
det e inte meningen att mitt liv ska va enkelt
ibland känns det som om det inte e meningen att jag ska leva helt enkelt

idag är första gången sen jag låg inne som jag faktiskt blev rädd för mig själv
rädd för vad jag skulle göra
tankarna snurrade på allt
tror jag har fått rätsida på de nu.
att faran e över
men smärta...det skulle jag känna
och det kändes faktiskt skönt =)
jag behövde det.
som en liten väckar klocka
att jag e kapabel till det fortfarande
att jag MÅSTE tänka mig för
överväga allt jag gör.
en gång skadad alltid skadad.